Recension på boken”Järnkraft i kvinnohänder” som publicerades i i BTJ-häfte 6, 2009 av Katarina Kristoffersson
Författaren Monica Sörbergs intresse för konstsmide har gett henne inspiration att dokumentera sju av Sveriges skickligaste kvinnliga smeder, Doris Ilou, Kari Erlands, Erika Galle, Lina Sundin, Therese Johanssson, Ulrika Aneer och den nu avlidna Harriet Löwenhielm.Hon har besökt konsthantverkarna, fotograferat och dokumenterat deras vardag och bestyr i smedjorna. De sju kvinnorna har alla sin egen historia och sitt eget uttryck i smidesarbetet. Hantverket kräver både styrka och kunskap och alla har en lång och gedigen utbildning och i en del fall även ett arv från förfäder och traditioner från hembygden.
Konsthantverkarna producerar såväl större verk för offentlig utsmyckning som smycken och bruksföremål.Arbetet med järnet i smedjan beskrivs väl i text och bild och skapar en bra förståelse för hur avancerat hantverket är och vilken yrkesskicklighet det kräver. Författaren har gjort en betydande insats i dokumentationen av dessa viktiga kvinnliga konstnärer i ett hantverk som inte så självklart förknippas med kvinnokraft. - Katarina Kristoffersson
sänt av Susanna Lindberg BTJ
Sheelevägen 18 221 82 Lund
046-180410
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Barn qigong konceptet Ett möte mellan öst och väst
Bokpresentation av författare, journalist Anna Bornstein tillika en av initiativtagarna till "Drömmen om det goda", ( Dreamofthegood.org ).
Monica Sörberg var en av pionjärerna med barnqigong i den svenska skolan, som sjukgymnast inom den Centrala enheten i Uppsala kommuns skolhälsovård. Här berättar hon om hur hon drev och genomförde en treårig pilotstudie med qigong inom grundskolan. Scenen kunde vara dagens skola. De stora förändringarna och neddragningarna av personal och medel som skedde på förskolor och skolor lokalt och regionalt under 1990-talen påminner om de som görs i dag. Folkhälsoinstitutets larmrapporter, lärarnas frustration med de allt större gruppsammansättningarna av elever samt nya skolplaner att följa; skolpersonalen som drabbades återkommande av långvariga sjukskrivningar, eleverna som pressades av en alltmer kravfylld livssituation både i skolan och på fritiden.
I boken redovisar hon sina erfarenheter, pedagogiska knep som hon använde för att lära ut barnqigongens olika djur, användning av fantasin och stillhetsträning. Hon berättar levande om elevernas reaktioner, sin yrkesmässiga insats och sina personliga reflektioner och känslor kring arbetet.
"I min yrkesroll önskade jag att bidra med något självstärkande inslag i vardagen, som kunde gynna främst eleverna, men även föräldrar och skolpersonal", skriver hon.
" Eleverna behövde ett naturligt andrum, någonting de kunde finna kraft och vila i och bli mer självmedvetna av.Detta skulle helst ske under skoltid, men skulle även kunna komma till glädje under fritiden".